Samvetet förföljer mig

När man pendlar till och från Stockholm dagarna och veckorna till enda möter man många männsikor.
På pendeln händer det titt som tätt att det kommer fram någon och tigger pengar. Det är nåt jag har blivit van vid (tyvärr). Men att de kommer hem till mig, ringer på dörren och lägger fram ett kort skrivt på svenska med en supersorglig text...nä, det kommer jag nog aldrig kunna vänja mig vid. Detta hände mig för en liten stund sedan. Nu känner jag mig förföljd i tanken eftersom jag inte kan släppa texten som stod på mannens kort, jag gjorde ingenting för honom. Bara skakade på huvudet och stände dörren.

Usch vad jag känner mig dålig....eller gjorde jag rätt?

1 kommentar:

Jessica sa...

Du gjorde helt rätt gumman. Hur många tror du inte hittar på sorgliga historier just för att vi ska tycka synd om dem och skänka pengar. Tyvärr kan vi inte börja ge för då återkommer de om och om igen och det har ingen råd med. Jag tycker du gjorde helt rätt gumman även om det kanske är lite hårt.
Kramar